Im still standing strong
Jag tror jag har stängt in mina känslor lite denna vecka,
Att vara utan Jamie är inget val jag gjort.
Och absolut ska han ju få vara med sin pappa, det vill jag ju självklart att han ska.
Men om jag fick välja så skulle jag ju såklart jämt vilja ha min lilla prins.
En kompis sa till mig en gång att det kan vara lärorikt att vara ensam, det är då man bearbetar sina tankar, men såklart kan det bli jobbigt också, då man får upp alla sorters tankar, bra som dåliga.
Någonstans vet jag att det stämmer, även om jag vill intala mig annat.
Jag kan tycka att det kan vara skönt att vara själv ibland, men efter för långt tid känner jag mig ensam.
Så därför träffar jag ju folk näst intill jämt.
Är det så att jag är en väldigt social person i fråga, eller är det så att jag inte orkar ta tag i och bearbeta mina känslor inom mig?
Jag är ju van att ha Jamie så självfallet blir allt annorlunda när han inte är här, vi har våra rutiner, vi hittar på saker om dagarna och allt flyter på. Har Max varit ifrån honom 2 dagar... I dag har det gått 5 dagar sen jag krama om honom sist och 7 dagar sen han sov bredvid mig.
Det är klart jag klarar mig, men det är jobbigt.
Vill tacka min syster för allt stöd och alla skratt! Våran oslagbart låga humor gör att det inte går annat än vara glad med dig <3
// Jessica - livet pågår, glöm aldrig det!
