Jessica´s Blogg

Det tog sin lilla tid.

Men nu har min älskade lilla ängel funnits till världen i 10 dagar.
Vi blev kvar 5 dagar på BB.


Kommer dra lite kort fattat vad som har hänt, så kommer en förlossningsberättelse senare när orken finns.

Måndagen den 14e mars bestämde sig lillkillen för att komma ut, men inte självmant såklart.
han var en envis rackare.
Efter man hade haft värkar i 3 dagar med 3-1min mellanrum men utan att öppna sig alls så beslutade vi ballong metoden.
Sedan gick vattnet tillslut och då tog det inte långt tid.


Om man räknar från att värkarna blev regelbundna 3-1min mellanrum så tog han 90timmar och 48minuter på sig.
Efter att vattnet gick kom han som ett skott på 6 timmar och 48min.

Jag hade ingen lätt förlossning dock. Det var riktigt tungt faktist. Och känner att det inget jag gärna vill tänka mycket på nutid.


Väl på BB så fick vi en natt i lugn, han sov mycket och vaknade endast när han ville ha mat.
Då jag ammade honom.


Men efter dag 2 vägrade han ta bröstet. Alla försökte men endast 1 barnmorska av kanske 15 lyckades få honom att snutta ett tag. men han var inte nöjd. Han skrek och skrek och vägrade sova eller vara lugn.

Jag skämdes eftersom jag hade tankar om "vad har jag gett mig in på", "vad ska jag göra, det går ju inte att lämna tillbaka nu". Jag skämdes att kalla mig mamma då. Och jag kunde inget göra för att stoppa skriket.

Pappa (charlie) vankade i korridorerna på nätterna för att jag skulle få någon sömn.

Jag tjatade och tjatade om att vi inte trodde att han fick i sig tillräckligt från mig. Eftersom han knappt tog bröstet så fick han ju inte snutta. men nej då, det gick så bra.


Ni kan ju åka hem i morgon säger en barnmorska till oss. Vi tyckte det var konstigt eftersom han inte fick mat i sig men okej?

Vi packade dagen efter och sa att vi skulle hem.
Men man måste ta en naken vikt på honom innan han drog så det gjorde vi. Och då visade det sig att han hade gått ner 12´% i vikt. = alldeles för mycket. Barnmorksan sa då: oj han kanske inte får i sig tillräckligt.

NEJHE? vi har ju tjatat om det. han har gått i 4 dagar utan mat i princip. klart som fan att han vägrar sluta skrika.
Varför kollar man inte sånt när man som mamma är orolig och ifrågasätter. kan man inte bara visa på vågen då eller nått att kolla han har fått mat i sig.?



Det var en tung vistelse på BB.
Men efter vi böjat pumpa ut mjölken och gav extra ersättning då jag inte har tillräckligt med mat till min son så är det världens nöjdaste kille.

Han är så otroligt fin, sover om nätterna (förutom när han ska ha mat) och sover hela dagarna nästan.
Man får hoppas att han håller sig så här lung.



Jag har aldrig kunnat tro att jag kunde känna sån lycka.
Och att känna sån kärlek till lillkillen är otroligt.
Och Charlie är SUPER dukig med honom. Över förväntningarna.

Jag är så glad och nöjd med allt.

Dock spökar ju hormonerna och mitt glada ja kan försvinna på 2 minuter då jag blir jätte deppig och det är inget jag kan göra. Men det släpper väl med tiden också.
Vi gick igenom många jobbiga saker så det måste väl bearbetas lite antar jag.
Men mår bättre än jag trodde fysiskt. Visst man har lite ont och så men trodde det skulle vara värre.


Men är fortfarande trott i huvudet, så vi har bestämt att vara hemma denna vecka och sedan får besök komma nästa vecka. Det är svårt för man vill ju att alla ska komma hela tiden för att se min prins. man är ju så stolt.


Nej, nu ska vi mysa framför tvn en stund. Jag och min familj <3


Jag älskar Jamie och Charlie så otroligt mycket. <3




14/3 - 11

kl.20.18

Vikt: 3995g

52cm lång.


VÅRAT MIRAKEL ÄR ÄNTLIGEN HÄR!!!!