Jessica´s Blogg

Hej hopp!

 

I dag är det en helt okej dag.
Jag har fått extremt mycket gjort i skolan och en del i lägenheten också.

Men finns en del kvar att göra. Uppsatserna flyter på, har två kvar så är jag klar med kursen (två veckor i förväg) då måste man få skryta lite. ;)

Förövrig så är det bara tre dagar kvar tills lilla prinsen kommer hem, vilket jag längtar enormt till.
Skönt att få starta sina vanliga rutiner igen och speciellt få ha världen mysigaste kille hos sig! Åh va mamma har saknar honom! även om jag faktist har uppskattat den här egentiden också såklart.

I morgon ska jag åka med Anna och Rebecca till Stockholm en sväng och hämta lite saker.
Då Anna flyttar in till Eskilstuna igen. Och jag ärligt säga att det är en av årets stora höjdpunkter. Det har inte blivit att umgås så mycket annars. Men nu jävlar =)

 

Har flera planer framöver som jag ser fram emot.

på torsdag kommer hjärtat som sagt hem, lördag ska vi till sagostigen, och efter det på kalas.
Torsdag nästa vecka kommer mamma, pappa, Timmy, Jannice, (Andreas, Zara, Isa och Lily, och farmor och farfar ) över på födelsedagsmiddag =) Det ser jag fram emot!

 

 

 

 

Om jag ska vara ärlig vet jag inte vad jag tjänade på detta inlägg då jag inte har något vettigt att säga för tillfället. Så tjaaaaråååå!

 

 

 

 

 

 

//Jessica - uppskatta det du har! Ge allt du har för att visa kärlek. Alla förtjänar det!

Jag har tagit en paus från pluggandet en stund.
Började fortsätta skriva på min "bok".
Jag har senaste tiden haft många tankar och insåg då att det är ganska smart att skriva ner saker och ting.
Jag uppskattar alltid när jag hittar någon gammal dagbok eller liknande. Så jag började skriva på en bok om mitt liv, den är helt enkelt till för eget bruk.

Men jag satt och skrev, och så kom de jobbiga kapitlet upp. Jag vet att man inte ska gräva i det förflutna, man ska lägga det bakom sig.
Men jag tror att om jag inte får ur mig det på ett eller annat sätt så kommer jag aldrig riktigt kunna gå vidare, kunna förlåta mig själv och kunna känna någon form av glädje under den tiden.
Det gör ont att minnas, för jag minns allt som att det var i går.

Jag tror fortfarande på ödet, jag tror fortfarande på att allt händer av en anledning, både bra och dåliga saker.
Jag försöker bara förstå vad anledningen var för att det skulle hända, vad jag hade gjort eller vad jag skulle lära mig av det?

Att livet inte bara är en dans på rosor, det tror jag alla kan hålla med om.
Men de här sakerna kunde jag ha klarat mig undan...Jag är bra på att dölja vissa saker. Jag är bra på att dölja hur jag mår av de förflutna, av hur ofta det kommer upp och att det ens har hänt...

Jag har underbara vänner som jag kan/har pratat med, men någonstans så är det inget man tar upp flera flera år efter. Det är inget jag vill sitta och diskutera, samtidigt som jag bara vill få ur mig allt.

Det är bra att bloggen finns, så man kan skriva av sig lite tankar. men de stora tankarna sparar jag till boken....


Nej ta tag i skiten så det blir över och sedan fortsätta plugga..

 

 

 

 

 

//Jessica - Vissa saker kan man inte styra över

Att tänka har blivit min starka sida (kors i taket ;)  )
Jag tänker mer och mer hur viktigt det är att uppskatta sig själv.
Jag kan säga att jag uppskattar ingenting jag gör (oftast) men försöker att göra det.

Om du inte uppskattar dig själv, vem ska då göra det?

många människor är fina, bra och fantastiska utan att själva veta om det.
Så nu ger jag er mitt tips jag tidigare gett.
Ställ dig framför spegeln och upprepa hur underbar, vacker och fanastisk du är! upprepa detta 10 gånger morgon och kväll.

Du ska se, det gör skillnad. Kanske börjar du se dig själv med andra ögon?


Jag kom på att tänka på en annan sak.
När blir folk vuxna?
Det var en kompis som blev behanlad illa på krogen, spydiga kommentarer osv. utan någon helst anledning.
Av killar i 25 års åldern..Jag trodde att det räknades till en vuxen ålder, eller i allafall att man var aningen mognare då.?
Jag förstår bara inte vad man tjänar på att säga till någon att den är ful och äcklig osv.. mår man bättre inom sig att trycka ner någon annan eller försöker man bara spela ett spel där man tror att man är "tuff"?
Är det grupptrycket som bestämmer hur vi behandlar andra, eller är man bara uppfostrad att inte bry sig om andras känslor?

Jag tycker bara det är så otroligt tråkigt att se att något gick fel på vägen för en heeeeeel del människor.

Hur som helst är det bara onödigt, det är väl ingen som vill bli behandlas som en trasa offentligt? Och ingen gör något? Folk sitter och håller med, och skrattar. Jag skäms för att människor kan vara sådär, jag skäms att man inte har mer vett i huvudet. Undra om de skulle tycka det var en kul grej att bli behandlade så själva, de kanske är en sexuell grej för dem, kanske är tändande på något sjukt sätt. Vad vet jag? Det finns folk till allt...









På tal om ingenting så drar Jamie till Norrland med sin pappa på lördag, det blir borta i 2 veckor.
Så länge har jag aldrig varit i från min skrutt. 4 nätter har varit max, men jag vet att det kommer gå bra och han kommer få det super kul. Så länge ska jag passa på att försöka att inte sitta och tänka på Jamie utan passa på att göra de saker jag inte kan då jag har honom.
Tänkte kanske dra till värmland, sedan sena filmkvällar borta osv.. Det ska bli skönt också att få lite egentid. Och det är bra för dem att umgås, far och son.


Nu ska jag väl ta och krypa till kojs tror jag. Det är ju en dag i morgon också =)

Godnatt folket!

 

 

//Jessica - Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

Det är svårt att sätta ord på hur man känner för sitt barn.
Kärleken till min son är det finaste jag har.

Jag kan kolla på honom i timmar och tänka på att han verkligen är min son.
Det är ett mirakel och jag kommer alltid vara evigt tacksam för att just jag hade lyckan att bli mamma till världens finaste pojke.

När jag nattade honom i dag låg han och klappade min kind och viskade mamma.
Så log han stort och gav mig en puss.
Jag vet att jag kan klaga ibland hur situationen är. Ensamstående, inte all tid som man vill ha, han är så busig att man inte orkar ibland osv. Men varför ska jag klaga? Det finns inget negativt.
Visst att det kan vara tufft i bland att vara ensam men det här är ju vårat liv. VI är en familj. En liten MEN bra familj!
Och jag älskar hur vi har det.
I dag sprang vi runt och runt lägenheten och jagade varandra och skratta och skrattade.


Jag ska sluta klaga i tuffa tider FÖR jag är så otroligt lyckligt lottad som det är!
JAG ÄR JU VÄRLDENS LYCKLIGASTE MAMMA!

Och har världens underbaraste son. Vad kan man egentligen klaga på?
Vi har det bra, och jag gör mitt bästa för att vara den bästa mamma som går till Jamie. Jag gör ALLT för honom.



Vi ensamstående föräldrar måste ge oss själva en klapp på axeln till och från. För även om det är svårt i bland så gör vi det bästa vi kan för våra barn.

 

 

 

 

 

Jamie - Mamma älskar dig till månen och tillbaka. Two heart - One love!

 

 

 

 

 

 

//Jessica - My baby boy and I. We will make every day our day!<3

Ja ni, jag känner väl att jag kanske inte har så mycket att säga även om det hänt en hel del sen jag skrev sist.

 

hade överraskningsfest för syster i helgen. Det blev väldigt lyckat och många fina vänner kom. Så tackar och bockar för alla som var där.


Haft sjukhusbesök efter sjukhusbesök senaste tiden.
Första gången jag sökte var jag säker på att det var spiralen som det var fel på. (eftersom smärtorna började komma efter att den åkte in).
Men om den sitter rätt så är det inget fel sa då gynläkaren och den satt finfint!

Efter x antal prover på akuten, ultraljud på magen och undersökningar visade det sig att det antagligen var spiralen.
Blev skickad till gyn från akuten. och läkaren där sa direkt att han nästan var säker på att det var spiralen.
Att fåtal kvinnor faktist inte tål den och får smärtor. Tack! äntligen en kunnig läkare. MEN om den andra läkaren "visste" om det hade jag sluppit alla timmar på akut, vårdcentral och gyn och alla ingrepp. Och 1000kr fattigare...

blir så trött. hoppas verkligen att det är detta som var felet.
Dock känns det ju ömt nu eftersom han tog ut spiralen så blir det ju irriterat och alla läkare och pressat där jag hade ont så det känns ju.. men på något sätt känns det bättre. =)


Tack älskade mamma som hängde med mig överallt och tog hand om mig.
Man behöver lite ompyssling. <3
Och tack kära pappa som kollade till Jamie medans sjukhusvistelsen. <3

Vad skulle man göra utan en bra familj?







Just nu är jag trött efter alla omständigheter. Sov ett par timmar när jag nattade Jamie, men tror jag skulle kunna däcka om såå...kryper ner brevid min kärlek! Mammas lillhjärta <3

 

 

 

 

//Jessica - Varje dag räknas, glöm inte det!

Jag satt och kollade på film då jag insåg en sak.
Jag drömmer ju om att hitta någon, så vi kan bli en hel familj igen...
Men insåg precis att jag behöver ingen för att min familj ska bli hel.
VI ÄR REDAN EN HEL FAMILJ! Jag och min Jamie. Det kommer ingenting kunna ändra på.

Jag drömmer om att hitta någon som bara ser mig, som älskar barn och som man kan vara helt tokig med (sig själv).
och jag vet att en dag kommer jag hitta den personen. Men säger till mig själv att sluta "leta".
Det kommer när det kommer helt enkelt.

Det finns någon för alla. Ett lock till varje kastrull...


Jag trodde jag hittat någon..Men tror inte på det längre, för jag har alltid varit en tvåa...Glömmer dyka upp när man bestämt och glömmer ringa. Tror inte att jag betyder så mycket då som jag faktist trodde.
Han går igen något jobbigt just nu, och jag har försökt vara ett stöd, försökt så mycket jag kunnat. Men tror att det är lika bra att byta tåg.. Jag försöker verkligen förstå, och jag försöker verkligen visa att jag finns här (som stöd).
Kollar mobilen hela tiden, så fort den piper så kanske,, kanske det är från han...

Nej, man orkar inte bli helt inne i detta.. Som jag skrev, kanske trodde jag mer än det var...




Hur som helst har jag strålande upplevelser framför mig, och min älskade lilla son.
I morgon kommer Liisa och barnen och kg över till borsökna så ska vi bada i poolen. Sedan hämta plutt på dagis. och dra på vårat äventyr!
Vi har lånat sommarstugan i två dagar.
Först kommer Kg och Kevin med oss och sover en natt. Så ska vi bada och mysa osv.. så bli SÅÅ kul.. Och på fredagen åker Kg och kevin och då kommer i stället Sandra dit. Upprepar en mysig kväll =)


Känner att jag har så många tankar om allt roligt jag och Jamie ska göra... och jag har så många planer om framtiden.
Har satt upp en plan, när Jamie fyller 5 år ska vi åka till disneyland. SÅ DET SÅ! man måste ju ha mål. dags att börja spara? ;P
Nej men jag har ju planerat att bli mång miljonär inom 2 år så vi lär klara oss ;)

 

 

 

 

 

Vill skicka en officiell ursäkt till mina älskade vänner.
Senaste tiden har jag varit överrallt och ingenstans.
Jag har flygit på rosa moln, landad på en spikmatta.
Jag har varit glad, och jag har varit ledsen.
Jag har haft 100000 saker att göra, och jag har setat och kollat in i väggen.

Men något jag inte gjort är att höra av mig till många av er. Förlåt! Ibland har man mycket i tankarna och så glömmer man bort..jag glömmer inte bort ER, jag glömmer bara verkligheten!

 

Men det ska bli ändring på det! Jag lovar <3

 

 

 

 

 

 

 

 

Over and out!

 

//Jessica - Jag är trött på att inget veta....tid finns det gott om, bara man vet vad man väntar på!

Nu har jag haft ca 2 moffo månader.
OM jag nu är så envis att nå mitt mål måste jag ju skärpa mig.
Så i morgon börjar allvaret igen.

Har fortfarande 10kilo att förlora till mitt första delmål. Till de jag vägde innan jag fick Jamie. Så 10 mjölkpaket ska jag slänga ut innan hösten kommer.
Men lite duktig har jag ju varit*förutom de senaste månaderna, host host* då jag lyckades bli av med 13kg i alla fall.. Och mer ska det som sagt bli nu. Mer promenader, äta rätt (men på en viss nivå. jag tänker ju itne sluta leva). tillbaka till gymmet får jag nog vänta med tills min smärta är borta. 

Så nu Jessica, nu kör vi *klappar mig själv på axeln* 
Mitt största mål finns ingen vikt på... utan bara jag kan kolla mig i spegeln och säga: Fan va du är vacker i dag! Då har jag lyckas!

 

 

I morgon far jag och Jamie ut till våran sommarstuga i kvicksund.
Det ska bli mysigt, lite familjemys för oss två.
blir att sova där i två nätter.
Vi ska bada i sandabadet, gå de fina promenadstigarna, grilla, kanske tända brasa på kvällen, och gå till mitt absoluta favorritställe *badberget". Det är en underbart fin plats, där även mina föräldrar förlovade sig.

Hade väl helst velat ha med någon, men alla verkar vara upptagna. (säger jag som typ frågat 3 pers bara xD haha).
Kanske är skönt att bara vara själva också. Bara vi två!
Det är väl bara det, när det blir mörkt ute (jag är mörkrädd okej? ) och så ska man ut till dasset xD jag kommer dööööö ^^ Nej då, så feg är jag inte!

 

 

 

Ser verkligen fram emot att göra något med/för Jamie. Och när ekonomin sviker så får man göra det bästa av situationen =)

 

 

 

 

Ha det underbart! Det ska i allafall jag ha! <3

 

 

//Jessica - A  simple red rose is worth the world to someone!

Hejsan!



Dagarna går och jag med dem... 
Det är svårt att veta hur en viss situation ser ut, om det bara varit prat eller om det är tid som behövs. 

Strunt samma. Livet får lov att gå vidare på bästa sätt. 
Satt igår och kolla på min älskade son när han låg och sov. Jag kände mig bara varm, som att allt blir bra, allt kommer bli som det ska! 

Jag är så otroligt lottad som fått ett sånt mirakel. 
Jag har världens finaste i mitt liv. 
Det kan vara en kamp i bland att vara ensamstående. Man känner sig i bland otillräcklig. Men jag vet att jag gör mitt bästa, jag vet att jag försöker så gott jag kan att ge Jamie allt han förtjänar. Men något jag vet att jag ger honom i överflöd är kärlek.
Min son är det bästa som hänt mig. 


även i nedgångar så vet man att allt kommer lösa sig på ett eller annat sätt. 
Som jag brukar säga, jag tror ödet, antingen är saker menade att hända eller så är det inte. 
Och misstag man gör lär man sig oftast av. 


Jag känner på mig att allt kommer att bli bra. Jag känner att allt kommer lösa sig. ALLT kommer bli bra. 




På torsdag drar jag och min lilleman ut till kvicksund för att bo i sommarstugan 1-2 nätter. Ska bli mysigt att göra något för engångsskull. 
Vi ska ner och bada i Sanda och så ska vi gå till badberget, kanske se solnedgången! Vi kommer få det så otroligt mysigt! <3 

 

//Jessica - I bland kan det vara värt att svälja sin stolthet och gå vidare! 

 

 

 

 

Satt och kollade på A walk to remember i går och drömde mig bort. och funderade på om det finns sådan kärlek eller finns det bara på film?

Finns det verkligen någon som kan älska en precis som man är. Från topp till tå och älskar ens personlighet trots brister?

Det skulle vara kul att veta.


För övrigt kämpar väl vardagen på som vanligt.
Jamie har nya tänder på G så har han gråtit hela natten.

Runt 3:30 i natt vaknade jag i panik av att någon hetts tryckte på ringklockan, ryckte i handtaget, och bankade på.
Jag flög upp ur sängen och var påväg att öppna dörren då jag insåg att jag kanske ska kika i fönstret. Smyger dig och vinklar persienerna lite grann. Ser ingenting, men hör hur någon står där och svär och är arg.
Han fortsätter banka och svära. Jag öppnar postinkastet och säger till honom att han gått fel och att han skulle gå sin väg. Då svor han ännu mer och gjorde pruttljud med munnen. Jag gick till fönstret igen.
Han verkade vara borta.
Så kollar runt lite grann och POFF så står han där framför mig som i en skräckfilm. OM jag blev rädd?
ja, jag tror jag pinkade på mig lite faktist.
Han börjar banka på rutan och skrek och Jamie vaknar och blev jätte rädd, så vi satt i köket och jag ringde polisen.
Dom skulle skicka en bil direkt.
En stund senare går han sin väg och 20-30 min än jag ringt kommer polisen.
Jag gick ut med Jamie och pratade med de och de skulle åka och kolla efter honom.

Jamie kunde inte sova, han var rädd och pekade på köksfönstret hela tiden och jag var skärrad men försökte låtsas som ingenting för Jamies skull.
Han somnade efter ca 40 min. Själv kunde jag inte sova alls. Satt uppe och höll koll och pratade med syster.
Så tack för att jag fick lugna ner mig genom att prata med dig <3

 

Jamie åkte till dagis och jag gick och la mig igen..
I många stunder skulle det underlätta att vara två...i många stunder skulle det kännas tryggare att ha någon. Att slippa känna att man alltid är själv och måste göra allt för att min son ska vara trygg ensam. även när man själv blir rädd så måste man hålla huvudet kallt. Förr blev man alltid skyddad. Men jag vet att allt blir bra, för både mig och min son. ALLT kommer lösa sig och en dag kommer inte vi vara själva.

 

 

 

 

 

Jag har gjort många misstag, både saker jag ångrar och saker jag inte ångrar då jag lärt mig utav dom. 
Alla är värda en andra chans.

Nu gör jag allt för att min son ska må bra!
Och jag gör så gott jag kan!

 

 

 

 

 

I kväll blir det bio med min älskade "ex" svägerska. OM vi ska ha mysigt. det är bara förnamnet.
Jamie är hos sin pappa lite extra länge i dag så jag skulle få lite egen tid. Tack Charlie =)

Ha en fin dag!

 

 

 

 

//Jessica - Jag försöker finnas för dig, men då måste du släppa in mig!