Jessica´s Blogg

Hej Bloggen!

Det var ett tag sen jag skrev här.

Kan säga att i helgen var jag på kurs på Englagård. Där man får lära sig slappna av, uppskatta livet, testa sina mediala kunskaper osv.

Det är en av de bästa saker jag kunnat göra.
Allt jag gått igenom och allt negativt jag fortfarande har hållt fast vid är som bortblåst.
Sorgen jag haft, och de stora frågorna "varför var jag tvungen att gå igenom detta?" osv

Jag känner en otrolig glädje till livet, och tänker på ett annat sätt. Det här var den där meningen jag väntat på i alla år. Förstå vad tankar kan förändra en människa. Positiva tankar växer och jag känner att jag kan bli den glada, lyckliga, roliga tjejen jag en gång var. hon som försvann på vägen.. hon är tillbaka. Jag är äntligen jag igen! Nu känner jag även att jag haft fel på det jag tvekat på " jag är ingen bra mamma".
Jag har känt det ofta, för jag kan inte ge honom allt som hans pappa kan , jag har inte den ekonomin, jag har inte haft tiden att jobba samtidigt med studierna förut, allt jag kunnat ge är kärlek. Och vet ni vad? jag har insett att jag är ju världens bästa mamma, vilket barn skulle inte uppskatta kärlek och värme?
Jag har kämpat igenom mycket med att vara ensamstående och hinna med allt. Men det är ju värt det. för alla val jag har gjort har jag ju gjort för mig och Jamie. Och även om tiden inte räcker till så finns jag alltid där för honom och just det gör mig till en super mamma!

 

 

 

 

Ett tips till er där ute:
Verkligheten är allt som händer, positivt som negativt. Så försök att inte låta små saker förstöra eran dag.
Livet är så mycket mera värt än att bli irriterad på små saker. Det som händer, händer. Försök bara inte att fastna i det negativa.

Jag känner själv att det jag har ältat i år. "varför förtjänade jag det här?, Jag har inte gjort något fel, det är han/hon/dem som gjorde mig illa utan anledning".
Men i alla år är det jag som sårat mig själv. Genom att älta saker och ting gång på gång i stället för att inte bara släppa taget. Visst att det inte är lätt att släppa något som hemsöker dina tankar dagligen. MEN det som har hänt har hänt, det går ändå inte att få ogjort, och det finns inget som skulle kunna göras nu för att göra mig lycklig utav dem tankarna eller människorna. Så släpp taget. Försök se livet du har framför dig i stället för att tänka på det som redan skett och försök uppskatta allt i din omgivning.

För jag lovar, det finns alltid någonting att vara tacksam över.

Jag är tacksam över min familj, mina vänner, min helt otroligt fina son, hur bra allt flyter på för mig i vardagen nu och mig själv.
Jag är stolt över den jag är. Och jag vet att jag inte är perfekt. Men vem är det?

Jag har även lärt mig att inte ta folk för givet. "den personen finns alltid där för mig, den personen kan man prata med osv" För så är det inte...alla är inte såna och det är bara att acceptera.



Vi fick även göra en medium övning då vi satt två och två.
Jag satt mitt emot en kvinna jag inte kände alls.
Vi skulle få fram någon från andevärlden som var relaterad till den personen mitt emot.
Jag fick fram en pojke i 10 års åldern. Han hade keps och hängslen på sig.
Han visade mig en nyckel.
Jag frågade om han hade något budskap.
Då visade han åter nyckeln för det var budskapet.

När jag berättade detta för kvinnan så blev hon rörd.
- Det är min son du ser. Han var 10 år, och hade alltid keps och hängslen på sig.
Och det med nyckeln förstår jag också, det är en symbol vi har hemma för att öppna och gå vidare.

Hur häftigt är inte andevärlden? Och att få fram det så tydligt var en helt fantastisk känsla.


Även hon fick fram en bekant till mig. En av mina bästa vänner Annas mosters man som vi brukade umgås med som yngre. Hon förklarade en tydlig bild hur han såg ut, hur han gick bort.. Men jag var osäker fram tills hon sa att han ville visa en motorcykel eller moppe för att jag skulle veta vem det var.
Då var det bekräftat. Det var Leif.
Han hade ett meddelande till mig:
"Du är aldrig ensam, att flera från andevärlden följer dig och hjälper dig så gott dem kan i vardagen.
Och du kommer klara allting som är jobbigt nu. Jag är en otroligt fin tjej. Kom ihåg, du är aldrig ensam!"


Det var ett otroligt fint budskap. Jag kände själv närvaron då. Det var samma närvaro som jag kände på Leif begravning. Han var helt enkelt där.




Det finns folk som inte tror på sånt här. och självklart är ju det okej också. Alla har sin egen tro på saker och allt är accepterat och respekterat från min syn.


-------------------------------------------------------------------

Kom ihåg. DU duger precis som du är!
Du behöver inte ändra dig, gå upp i vikt, gå ner i vikt, klipp håret, färga håret osv.
Utseende är någonting som vissa ägnar sitt liv åt att ändra (jag är en av dem).
MEN folket du vill ha i ditt liv accepterar ju dig ändå? annars är de inte värda att vara en del av dig.
Och om man fortfarande söker kärleken (som jag) och tvivlar på sig själv. Tänk på att det finns någon för alla och din personlighet kommer lysa ut vem du är. inte ditt utseende. 
För visst vill du helldre hitta någon som accepterar dig som du är än att hitta någon som ser små fel på dig?




Jag vet att jag fortfarande kommer kämpa med vikten så länge jag kan, det gick så fort att gå upp de där 20 kilona efter att jag fick min son. De kilona som fått mig att må så dåligt.
Men har lärt mig att om den rätta dyker upp. Då ser han mig inte för min övervikt utan vem jag egentligen är.





Efter att tänkt positivt i en sådär 3 dagar har mycket förändrats, inte bara hur jag själv mår utan allt jag tyckt varit jobbigt.
Skolan flyter på, jag ska tillbaka till mitt gamla jobb på gruppboendet, jag har (antagligen) fått ett nytt jobb inom hemtjänsten, jag börjar min heltidspraktik på sjukhuset om en vecka och skola heltid och vara en heltids mamma. Men vet ni vad? i vanliga fall (vilket jag var innan) hade jag blivit extremt stressad. "hur i helvete ska jag hinna med livet?"
Jag grät många tårar i stressens vägnar. Men nu... Nu känner jag bara: vem annars skulle klara det om inte jag? GIVETVIS kommer jag klara allt galant.
Och om en månad har jag min utbildning klar, då är det bara att köra hårt med jobbet.




Allt händer av en anledning. Men man måste inte alltid veta vad anledningen är!

 

 

 

 

 

 

//Jessica* - Varje dag räknas